När jag är ensam ute och går så känner jag mig utpekad/utstiradd tex. om jag möter bilar eller överhuvudtaget. det är för jag har svårt med ögonkontakt...som sagt när jag är ensam ute skäms jag inombords över mitt liv.Dom personerna jag känner beroende på vem det är så är ytterst lite bara en gnutta problematiskt.

 

Jag har svårt att förstå innebörden av andras tankar som tex du är omogen?vad gör jag som är omoget?

jag är ju rena poeten skulle jag vara löjlig knappast.den som sa det han kan va det.det tycker alla fall jag.

förklarar inte folk på ett lugnt sätt eller brusar upp då svarar jag inte om det är via sms,

i verkligheten går jag endast därifrån samt och visar att detta beteendet är inte acceptabelt inför mig.

 

...och att jag skulle vara pinsam. jag är bara mig själv passar inte det då kan folk dra...jag förstår inte hur folk tänker?jag vill inget illa vill bara få ut mig aggression så jag inte skadar mig själv pga ovanstående påstående som jag hört mig viska i luften vi andas.angående detta problem med att jag mist en människa så har jag både en ängel å en djävul på varsen sida utav mina axlar. ängelen viskar du kan inte såra någon människa ...du är god...och djävulen säger...det är rätt ge igen med en käftsmäll..du är arg å piss off ..goodbye...wish u where dead..nej men ungefär så känner jag.

 

nu har jag lättat på trycket och öppnat mitt hjärta som är fylld till bredden med smärta...undrar bara varför?